tisdag, augusti 11, 2009

Bubblande töjilska och grodräddnings aktioner!

Nu har jag precis töjt till 3mm, och jävlar vad ilskan bubblade upp, dock försvann den lika fort denna gången. Går det över så fort så blir det nog inte talan om att bli någon Hulken (se tidigare inlägg) innan jag töjt mina 6mm..

Jaja, har jag tur upptäcker jag kanske någon annan superkraft så småningom. Fast jag har en lite känsla av att jag hittat min, den är inte så jäkla häftig bara :( Jag tror att min "styrka" som är lika mycket en svaghet är SUPERempati! Ohyes, du läste rätt, jag är jätte, jätte empatisk. Ett litet exempel som bevisar min superstyrka är mitt superhjälte dåd igår kväll/natt.

På väg hem från jobbet (efter kl 23) så började det regna. Inte mycket, i alla fall inte tillräckligt mycket för att jackan, som jag trodde var vattentät men fick uppleva förförra veckan att den inte var, blev blöt igenom. Hur som helst så vet jag att grodor när det regnat tillräckligt mycket ibland får för sig att sitta på vägen, av vilken självmordsbenägen anledning vet jag ej. Så jag började spana lite smått, men såg till min lättnad inga grodor. Det kan ha varit för att jag körde på 111:an, men när jag började närma mig Domsten (fortfarande på 111:an) så börjar jag se dem, massor massor och massor med små och stora grodor. Först kör jag slamom mellan dem, med sedan slog taken mig... Alla människor saktar nog inte ner till 25 km/h och kör slamom mellan små precis urskiljbara grodor... och där slog empatikrafterna in! Wooooosh sa det! Och plötsligt utan att jag riktigt vet hur det gick till så står jag på 111:an med mopeden 5 meter ifrån mig och sjasar ut grodor i väggrenen. Efter ett tag slår tanken mig att jag knappt ser grodorna och sedan slår en ny tanke mig.. om det skulle komma en bil nu ser de troligen inte mig heller.. -Bye bye robin och splattade grodor. Jag sjasar undan en sista riktig bjässe och sätter mig motvilligt på moppen igen.. v e r k l i g e n motvilligt och med en klump i magen.. när jag närmar mig skogen ner till lilla Domsten bara några minuter efter min senaste grodräddningsaktion så ser jag dem igen, denna gången finns det lite lampor och en cykelväg att ställa moppen på, så jag börjar igen.

Hem kom jag cirka 30 minuter efter att jag borde ha gjort det och dunsade i sängen. Fan, jag kunde ha räddat och flyttat på fler grodor, men jag var så jäävla hungrig. Menmen, jag fick i alla fall utlopp för min superempati. Annars när jag ser djur på vägen (vilket jag ofta gör) så har det oftast en tendens att vara liite för sent för att kunna göra något...

Well, well... hoppas att jag inte tråkade ut för mycket med min grodempati. Nu ska jag laga frukost.

1 kommentar:

  1. åh, nostalgi! döshult, suicide-frog-highway! no kidding :D du var duktig!

    SvaraRadera